PFL tar ställning emot mobbning. Mobbning som företeelse är psykologiskt mycket destruktivt mot individens varande, och riskerar sätta långtgående djupa spår i själslivet. Individens unika varande är en mänsklig rättighet som inte ska bli utsatt för kränkande behandling (barnkonventionen, de mänskliga rättigheterna). Skollagen tar starkt ställning emot all kränkande och diskriminerande behandling och lagstiftningen ställer höga krav på förskolors och skolors mobbningsbekämpande arbete.
Detta är det sista inlägget i serien kring mobbningens mekanismer där PFL försökt att lyfta fram ny forskning gällande mobbningens mekanismer, för att vi tror att förståelse ger större kraft att bekämpa. I detta inlägg presenteras kortfattat olika möjliga ingångar till interventioner som b.la hör samman med de tidigare inläggen 1, 2, och som är länkade till forskning kring mobbning.
Bryta det cirkulära förloppet
Det finns forskning som påvisar att barn som blivit mobbade av naturliga skäl blir osäkrare i följande/kommande sociala interaktioner. Detta i sin tur ger olyckligtvis en ökad risk att bli mobbad också i den sociala miljöer då osäkerheten ofta sätter sig djupt. Något som i studierna visade sig kunna förstärka osäkerheten var graden av självklander hos den mobbade.
Om mobbningsutsatta kan förmås att öva in beteenden som signalerar säkerhet, ej förebrå sig själv och ej undvika att säga ifrån borde risken minska, åtminstone i nya situationer. Men när det cykliska förloppet väl satts igång blir det svårt för offret att lyfta sig ur osäkerheten och även den sociala-etiketteringen och stigmatiseringen som mobbningen medför, om offret är kvar i samma grupp. Det cykliska förloppet är på så vis en faktor som långvarigt ökar risken för att bli mobbad för den som blivit utsatt en gång. Detta, samt forskningen kring att mobbning långvarigt sätter negativa spår i individer, understryker vikten av att intervenera tidigt i mobbningsskeenden. 
Interventioner utefter synen på mobbning som evolutionärt framselekterat beteende
Författarna Volk, Camilleri, Dane och Marini, vilka skrivit artikeln Is adolescent bullying an evolutionary adaption?(som vi nämnt i tidigare blogginlägg) påpekar att; om mobbning är ett evolutionärt framselekterat beteende som kan ge individer fördelar, kan det vara svårt att förmå individer att ge upp mobbningsbeteenden. Om nu mobbningsbeteende syftar till att öka chanserna till reproduktiv förmåga genom att visa upp beteende som är attraktiva för motsatt kön/presumtiva partners (status, styrka, dominans, makt), bör interventioner styras över på att låta individer uttrycka och visa dessa på andra, mer prosociala sätt än att tillgripa mobbningsbeteenden. I gruppkulturer där det anses vara hög status och styrka, att hjälpa andra individer och vara en positiv ledare, kommer de evolutionärt framselekterade krafterna gällande mobbningsbeteendet istället bli kanaliserade på andra, mer konstruktiva sätt istället för destruktiva. Andra sätt att visa styrka på skulle kunna vara genom sportsliga prestationer, att hjälpa andra, vara positivt ledare, etc.
Något annat som författarna diskuterar är att öka priset för att ta till mobbningsbeteenden som strategi för att öka sin status, genom ex konsekvenser ,etc så att mobbaren i sin ”kostnadskalkyl”, landar i att det innebär en förlust att bete sig mobbande. Ett program som kanske inte direkt är designat med evolutionspsykologiska teorier i åtanke, men som b.la syftar till att sätta strålkastarljuset på mobbare och ge konsekvenser för att bete sig mobbande (dvs öka kostnaden och risken för att mobba), är Olweusprogrammet, som även har fått goda resultat i BRÅ’s genomlysning av effektiviteten av anti-mobbningsprogram.
Interventioner som syftar till att stärka försvarare
Utifrån synen på mobbning som ett gruppfenomen och att det faktiskt är gruppen som skänker mobbaren status genom mobbningsbeteenden framträder implikationer att anti-mobbningsinterventioner bör vara riktade mot gruppen som står som vittne till mobbningen och som i tysthet ogillar mobbningsbeteendena (dvs de passiva vittnena), snarare än mot de individer som är aktiva i mobbningen. Om dessa kan göras aktiva i att verbalisera sitt misstycke mot mobbningen eller att på andra sätt skrida till handling kan vinster fås inte bara att i att mobbaren får minskad status, utan även att den mobbade får en tillhörighet och minskad risk för offer-ettikettering.
KiVA-programmet som utvecklats på Åbo Universitet och som bygger på färsk forskning, syftar just till att arbeta mot mobbning genom att dels rikta sig till hela gruppen för att aktivera de passiva vittnena (genom dataspel, övningar, föräldraaktivering, lärarmanualer, elevmaterial, videofilmer, formulär och posters) och dels genom att ha interventioner i akuta mobbningssituationer. Programmet riktar sig primärt till hela gruppen och sekundärt till de aktiva parterna i mobbningen. KiVA-programmet är evidensbaserad med goda resultat.
Annan forskning har även presenterat goda indikationer på att tillkomsten av en vän till en som blir mobbad för med sig en minskad risk för mobbning. Interventioner som gäller detta kan exempelvis ge eleven större möjligheter att träffa likasinnade, genom aktiviteter i olika grupper, fritidsaktiviteter etc, ge eleven ökade färdigheter att skaffa sig vänner, eller låta elever få vara i sammanhang där fler personer, och då större variation i individuella egenskaper finns tillgängligt.
Interventionsingångar gällande moraliskt disengagemang
Om man ser till vad man kan göra för att bekämpa mobbning utefter mekanismerna ang moraliskt disengagemang, diskuterar forskarna Thornberg och Jungert (2014) i sin artikel ”School Bullying and the mechanisms of moral disengagement”, att minska möjligheterna till huvudsakligen två typer av moraliskt disengagemang. Den första typen, dehumanisering/offer-attribution, gäller mobbares tendenser på att lägga skulden att bli mobbad på offret. I detta får mobbaren ej fly sitt eget ansvar för den omoraliska handlingen att bete sig mobbande, och förstå att detta ansvar endast vilar på hans/hennes axlar. Den andra typen av moraliskt disengagemang att attackera, är ansvarsdiffusion, dvs att skylla ifrån sig och ”gömma sig” i gruppen. Här gäller det att inte gå med på att mobbare skyller på andra.
Mobbningsförebyggande skolklimat
I artikeln ”Bullying in schools and the plight of the victim”, (vilken förövrigt är högt rekommenderad om man snabbt vill sätta sig in i nya forskningsfynd gällande mobbning) tas studier upp som behandlar sambandet mellan skolklimat och mobbning. B.la finns mobbning i högre grad i skolor där eleverna ofta känner sig oaccepterade, ostöttade, respekterade och orättvist behandlade. Något annat som nyliga forskningsfynd verkar indikera är att etnisk mångfald i skolor möjligen kan motverka mobbning, på så vis att minoritetsgrupper ej då känner sig lika utsatta och utstickande.
Mindre grupper verkar enl forskning även kunna vara negativt i mobbningshänseende då de som upplever sig vara etiketterade som mobbningsoffer har färre möjligheter att omdefiniera sig inför andra människor/grupper. Möjligen kan här ett sätt att motverka mobbning vara att utsatta individer får fler chanser att söka sig till nya sammanhang och hitta andra att vara med. Forskning har här tydligt indikerandet att innehavandet av en vän signifikant minskar risken att bli mobbad och då kan ökade chanser att skaffa sig en vän minska utsattheten.
Att avvika från klassrumsnormen kan även vara predicerande för mobbning. Om majoriteten av eleverna i ett klassrummet beter sig på ett visst sätt kan avvikelser från denna norm slå ut i mobbning. Forskning som gjorts i detta område indikerar exempelvis att: i klasser som av sina lärare sägs vara ordningssamma och där pro-sociala beteenden är normen kommer individer som bryter mot denna norm att vara i riskzonen att känna sig mer negativt ettiketterade och bli utsatta för mobbning.
Ovanstående forskning tyder på att ju mer likriktning grupper har, desto mer tenderar detta att bestraffa individer som bryter mot de etablerade normerna. Ett sätt att bekämpa mobbning genom skolklimat är att ha stor grad av individuella variationer och odla attityder gällande öppenhet, positivt värderande och tolerans gentemot olikheter i personliga egenskaper.
Sammanfattning gällande ingångar till att bekämpa mobbning:
- Öka priset/kostnaden/risken för att bete sig mobbande så att individer ej kan tjäna på detta (så att det blir nettoförluster), genom enhetliga beredskapsplaner för skolan, och att konsekvent uppmärksamma mobbningsbeteendet.
- Ge utsatta individer stöttning i utvecklandet och övandet av självsäkrare beteenden, för att bryta det cirkulära förloppet, vilket minskar framtida risk för mobbning.
- Uppmuntra alternativa sätt till mobbningsbeteenden för att visa upp attraktiva styrkor och få status genom. Exempel här skulle kunna vara prosociala beteenden, skydda utsatta, positivt ledarskap, idrottsprestationer etc.
- Stötta ”publiken” dvs de passiva vittnena i att öppet våga ta ställning emot mobbning och försvara mobbaren, genom övningar, uppgifter, föräldraengagemang, posters och infomaterial. Exempel på program som har detta som fokuspunkt är det utmärkta KiVA-programmet utvecklat i Finland.
- Öka variationerna gällande sammansättningen av personliga egenskaper, etnicitet, etc, i klasser. Bejaka olikheter – bekämpa oetiska beteenden.
- Ej tillåta moraliskt disengagemang och ansvarsdiffusion såsom, gömma sig i gruppen och skylla på att det var andra som mobbade, skylla på att det är den mobboffrets eget fel att den mobbas/utsätts.
- Ge mobbade större chanser att hitta vänner, genom tillgång till aktiviteter, andra grupper, etc – tillkomsten av en vän minskar utsattheten kraftigt.
Källor
Is Adolescent Bullying an Evolutionary Adaptation? Anthony A. Volk, Joseph A. Camilleri, Andrew V. Dane, and Zopito A. Marini. Aggressive behaviour
volume 00, pages 1–17 (2012)
Paul O’Connell, Debra Pepler and Wendy Craig. Peer involvement in bullying: insights and challenges for intervention. Journal of Adolescence 1999, 22, 437±452
Article No. jado.1999.0238, available online at http://www.idealibrary.com on
Effectiveness of Programmes to Reduce School Bullying (Brå 2008)