Kommer ni ihåg psykologen Solomon Asch’s experiment om konformitetstryck/grupptryck? Ni vet det där experimentet där en grupp elever ska välja den kortaste linjen av tre linjer och där alla svarar fel linje innan den sista personen varvid den också svarar fel (den ”sista personen som svarar är alltså en ”riktig deltagare medan resten som svarade är i maskopi med testledaren och fejksvarar ”fel linje”).
Resultatet av detta upplägg är att den sista ”riktiga testdeltagaren” pga grupptrycket också svarar fel linje mot bättre vetande.
Men det som är intressant med Asch’s experiment och som man sällan hör om, är alla undervarianterna av testet där man tar in fler försökspersoner; om en vågar svara annorlunda än vad resten av gruppen gör är det mycket lättare för någon annan att också göra det – dvs så länge någon går i bräschen och bryter mönstret mot det överväldigande grupptrycket så är det mycket lättare för andra att våga göra samma och haka på!
Implikationer: i gruppsammanhang där man vill bryta upp skadliga normer som satt sig, bör man konsekvent uppmuntra och förstärka de elever som vågar gå emot grupptrycket (och som har en god moralisk kompass såklart!:-). På det sättet är risken mindre att skadliga gruppnormer sätter sig i ditt klassrum och du som lärare får ett verktyg att odla goda konstruktiva normer. Men det som förstås behövs är låta dessa normbrytare få uttrycka sig i lämpliga forum, så att andra kan haka på.
På detta sättet odlar du som lärare din grupps positiva normer, om man ser till forskningsimplikationerna. Vad tycker du?
PFL-Gänget