Tillhör pedagogik och psykologi separata sfärer? Ska lärare enbart koncentrera sig på pedagogik och strunta i psykologi? Vi på PFL tycker absolut inte det.
Psykologi innebär inte bara terapi eller metoder för att lösa upp kognitiva,emotionella knutar hos individer. Psykologi är en långt mycket bredare disciplin där psykologstudenter läser väldigt mycket om neurologi, minnesinkodning, inlärning, gruppdynamik och ledarskap.

Det finns nu gott om forskning som pekar på att lärare som bryr sig mycket om de psykologiska bitarna också kan utveckla sina pedagogiska bitar och i förlängningen, sina elever ännu mer. Exempelvis finns här John Hatties, Robert C Piantas och Ross Greenes forskning som stödjer just det här. Orsaker till detta är att psykologin siktar in sig på relationsbitarna, på grupprocesser, på minnesforskning, på beteendeförstärkning, osv – alltså kort sagt mycket av det som är relevant i inlärningsprocesser i den svenska normalskolan.

En mer psykologiserad skola betyder enligt oss inte att läraren plötsligt ska bli en terapeut eller behandlare för sina barn, axla ett tungt socialt ansvar etc, utan det vi syftar på är att lärare också borde börja använda vissa verktyg ur den psykologiska verktygslådan för att ge en rejäl boost till pedagogernas egentliga funktion; nämligen att genom sin relation till eleverna, utveckla sina elever i skolämnena.

//PFL-Gänget