En ur PFL-Gänget fick idag den stora förmånen att tala med två lärare på en av de skolor jag jobbar på om den senaste Pisamätningen. Den bild som trädde fram när jag lyssnade in deras tankar om vad som kan tänkas ligga bakom de sjunka Pisaresultaten är att:

– För lite tid för förberedelser till lektionerna finns.Stressed-teacher-460x276

– För mycket tid går åt sådant som inte har med lärarens ämne att göra (dvs för lite tid att göra sådant som ökar engagemanget i sitt ämne)

– För lite tid för en-till-en interaktion med eleverna.

– Att välutbildade lärare finns i alla åldrar (och inte bara är ”tagna från gatan”)

– Föräldrarna tar sig för stort mandat att ifrågasätta läraren.

– Barnen är sämre tränade i att klara av att skjuta upp sin behovstillfredställelse (om de inte får det ”kopplar” de ofta in sina föräldrar).

– Läroprojekt som ställer för höga krav på barnens självreglering, är inte effektiva.

– Lärarutbildningen bör sikta in mer på handfasta och konkreta steg-för-steg moment om undervisningsmetodik.

Allt detta återspeglar även vår uppfattning på PFL att lärarutbildningen bör vila på mer tvärvetenskaplig och forskningsbaserad grund, att lärare bör får mer tid att ägna sig åt det väsentliga och att metoder för träning av viktiga kognitiva grundfunktioner såsom självreglering, bör finnas tillgängliga i skolan och hos föräldrar.

Lärarna bör få ägna majoriteten av sin tid och energi åt sin primära uppgift. Möjligen har det nu kanske blivit alldeles för mycket onödigt energitjuvande på den energi som lärarna primärt borde lägga på metoder (förhoppningsvis välgrundade) och relationer (förhoppningsvis goda och konstruktiva) till eleverna, för att utveckla elevernas kunskaper och färdigheter.

Om man ser energiekonomiskt på detta vore ju drömscenariot att inget ovidkommande skulle ta bort energi från denna viktiga uppgift!

//PFL-Gänget.

Share This