Enl en forskningsöversikt beställd från skolverket och vetenskapsrådet som Joanna Giota, docent i pedagogik på Göteborgs Universitet, sammanställde och publicerade i augusti 2013, har kraven på att vara hänvisade till sig själva för att söka kunskap i den svenska skolan ökat, medan lärarledda genomgångar och grupparbeten minskat. Enligt denna forskningsöversikt och tidigare granskningar är eleverna nu mer utelämnade åt sig själva och sin egen förmåga att söka kunskap för att nå läroplanens mål. Det egna arbetet har nu blivit en allt vanligare arbetsform i skolorna i Sverige.
Joanna Giota uppger att: ”Lärandet har blivit ett individuellt projekt. Skolan ska vara till för alla elever, men idag verkar den varken vara till för de svagaste eller de starkaste eleverna”.
Detta är också precis vad vi nu ser i pisaresultaten, där Sveriges resultat visar att resultaten sänkts både bland svaga och starka elever. 
Ser man på sänkningen gällande de svaga eleverna ur neuropsykologisk synvinkel, så vet man att många (dock inte alla) av de svaga eleverna har svårigheter att reglera sig själva, utöva självkontroll, fördröja behovstillfredställelse, planera sina beteenden utefter uppsatta mål och ha ett gott arbetsminne. Dessa mycket viktiga mentala förmågor är det som kallas exekutiva funktioner.
Att goda exekutiva funktioner är av stor vikt för att elever ska blomstra i skolan, har demonstrerats i en mängd olika kända experiment, varav uppföljningarna av ”the stanford marshmallow experiment” kanske är det mest kända. Exekutiva funktioner går förresten att träna upp, vilket vi kommer att ta upp i senare inlägg.
Men vad händer när elever, som ännu inte har utvecklat en tillräcklig grad av självkontroll, dvs exekutiva funktioner, blir hänvisade till sig själva för att planera och utföra sina kunskapsinhämtningar i t.ex eget arbete i skolan?
Saker som förväntas när elever med otillräckligt utvecklad exekutiv funktion blir hänvisade till sig själva (i tex eget arbete) under lektionerna är att de:
– Ej kommer att kunna behålla en bra nivå på sitt uppgiftsfokus på egen hand, då deras självkontroll inte räcker till
– Riskerar att lätt bli distraherade av annan stimuli i klassrummet (ljud, rörelser, händelser), och därigenom tappa uppgiftsfokus.
– Förmodligen börja göra sådant som är mer lustfyllt när uppgiften börjar utkräva mer självkontroll, exempelvis när uppgiften börjar kännas tråkig och krävande (dvs när egodepletion inträffar)
– Bidrar genom sitt beteende till att öka mängden distraherande stimuli i klassen, därför att eleven ”lossnat” från uppgiftsfokus, och nu ägnar sig åt annat (ex; gå runt i klassen, interagera med andra om annat än uppgiften etc). Denna ökning av aktivitet i klassrummet ställer nu ännu högre krav på de andra elevernas exekutiva funktioner, vilket riskerar att fler elever lossnar från uppgiftsfokus.
Elever med otillräckligt utvecklade exekutiva funktioner behöver alltså mycket stöd med självkontroll och planerande. Mycket pekar på att de svenska lärarna inte alltid upplever att de har tid med sådant här. Därför blir detta ett problem för denna elevgrupps kunskapsinhämtning. Denna elevgrupp skulle alltså kunna blomma, bara rätt ”vatten och jord” finns i deras ”krukor”.
I grunden borde kanske det ”ostyrda” egna arbetet minska för de svaga eleverna, dvs de som har otillräckligt utvecklade exekutiva funktioner, och istället ersättas med högmotiverande, reglerade och strukturerade uppgifter, då dessa uppgifter ställer mindre krav på självkontroll, självdisciplin, planerande, och arbetsminne.
De pedagogiska uppläggen i den svenska skolan, borde på alla nivåer, ta hänsyn till te.x ovanstående neuropsykologiska forskningsbaserade perspektiv, för att uppnå maximal effekt och inte köra fast i ogrundade ideologiskt baserade upplägg!
//PFL-Gänget